Biblioteken och krisen

Läser ett intressant debattinlägg i Helsingfors Dagblad av biblioteksföreningens Niclas Lindberg med rubriken "Biblioteken kan ta Sverige ur krisen". Han argumentar för att folkbiblioteken, öppna för alla, behövs för att överbrygga sociala klyftor i samhället; klyftor som riskerar att öka i krisens språk. Men frågan är om biblioteken är till för alla idag? I artikeln refereras också till en undersökning som gjorts av SOM-institutet som visar på att det är de högutbildade som använder bibliotekens mest. Endast 36 procent av de lågutbildade anger att de har besökt biblioteket det senaste året (mot 70 procent av de högutbildade)! När det gäller internetanvändning och tillgång till elektronisk information är siffran 95 procent för högutbildade, men endast 52 procent för lågutbildade. Det innebär att närmare häften av de lågutbildade står utanför informationssamhället.

Vad gör då biblioteken för att nå ut till de grupper som idag inte besöker biblioteket? Hur ska vi bli ett bibliotek för alla? Hur ska vi använda våra resurser för att nå ut till dem som inte använder bibliotekets tjänster idag? Jag tycker att det är hög tid att vi börjar diskutera dessa frågor. Det är dags att vi tar vårt samhällsuppdrag på allvar, att vara till "för alla", annars riskerar folkbiblioteken att bli ett elitistiskt projekt; ett reservat för dem som kan ta för sig, men som alla, även lågutbildade och låginkomsttagare, måste vara med och betala till.