Gratis nätcirklar på östgötabiblioteken

Det är kö till bibliotekens gratiscirklar för nybörjare på nätet. Det är en unik satsning för att minska de digitala klyftorna som har dragit igång i Östergötland. Bibliotek och studieförbund samarbetar om en helt ny modell för att kunna erbjuda gratiscirklar i bibliotekens lokaler. Är det viktigt att nätcirklarna är gratis? Ja, absolut! Dels för att locka människor som inte vågat ta steget över till internetvärlden tidigare. Dels för att stärka bibliotekets varumärke som står för gratis tillgång till information och kunskap!
Läs mer på Länsbibliotek Östergötlands hemsida

Besöka digitala bokbussen i USA

Jag och två andra kollegor - Camilla Källgren från Värmlands länsbibliotek och Lisbeth Schoultz Káplár från Stockholms regionbibliotek - planerar att åka till USA i sommar och besöka den digitala bokbussen, som turnerar över hela USA för att marknadsföra bibliotekens digitala medier. Första grundplåten till resan är klar! Vi har glädjande nog fått SLB:s resestipendium på 10 000 kr till resan.

Digital Britian ska minska digitala klyftan

I Storbritannien satsar man på att göra medborgarna digitalt delaktiga! Just nu pågår från statens sida arbetet med Digital Britain, en storskalig handlingsplan som ska överbrygga den digitala klyftan och bygga på spetskompetensen inom IT-området.

Departementet för "culture, media och sport" lade i januari 2009 fram ett ambitiöst program med målet att Storbritannien ska få en framskjuten position i den globala digitala ekonomin. Satsningar ska göras på en mängd områden, bland annat på utbildning, allas tillgång till bredband och "digital inclusion" dvs. se till att alla medborgare har tillgång till, och kan använda sig av, tjänster och innehåll på internet.

I satsningen på "The Digital Britian" har man insett värdet av att engagera medborgarna i arbetet och använder bland annat sociala medier som blogg och Twitter för att åstadkomma detta. Den fria diskussionen mellan medborgarna kan följas via taggen #digitalbritain på Twitter.

Drömmen om bibliotek - verklighet och vision

Drömmen om bibliotek - verklighet och vision av Maija Berndtson, biblioteksdirektör, Helsingfors stadsbibliotek. Se som ppt. Bilden är gjord i wordle. Klicka på bilden för att få en större bild.

Biblioteken och yttrandefriheten

Det är viktigt att biblioteken vågar försvara yttrandefriheten, och den fria tillgången till information - även i dessa Ipredtider. När Radio Östergötland gjorde ett inslag om att biblioteksbesökare kan ägna sig åt olaglig fildelning via bibliotekens trådlösa nätverk, ansåg en bibliotekschef att den snabbaste åtgärden är att stänga ner det trådlösa nätverket. Men är biblioteken ansvariga för vad människor gör med den information som inhämtas där? I så fall är det kanske säkrast att stänga biblioteken helt, det finns ju "farliga" böcker också... Heder åt Kjell Ljones, IT-ansvarig på stadsbiblioteket i Oskarshamn, som anser att det vore ett större problem för biblioteken om man inför restriktioner och förbjuder fri tillgång till information på webben för att skydda upphovsrätten, och därför anser att biblioteken "får ta den här risken fram till att praxis tvingar oss till någonting annat". (BBL på nätet "Biblioteken och de öppna nätverken").

Vem bryr sig om digitala klyftan?

Vilket politiskt parti i Sverige bryr sig om den digitala klyftan och anser att vi ska skapa ett informationssamhälle för alla? Tillgång till internet är en tydlig klassfråga, närmare hälften av dem med låg utbildning och låg inkomst använder inte internet i vardagen, så det borde vara en klassisk s-fråga, men har vi hört sossarna prata om internet som en demokratisk rättighet för alla?

Varför intresserar sig svenska politikerna inte mer för denna fråga, trots att det är en högprioriterad fråga inom EU? Enligt Riga-överenskommelsen från 2006 har alla medlemsstater förbundit sig att jobba aktivt med att minska de digitala klyftorna i samhället. I Sverige står cirka två miljoner (!) vuxna utanför informationssamhället, hur vill svenska politiker tackla det? Visst, det kostar pengar att ge alla tillgång till internet, och lära dem som inte kan, men EU pekar på att det blir ännu dyrare att inte göra något. Då kommer samhället inte att kunna använda sig av internets hela potential, utan måste hela tiden bygga alternativ till nya offentliga och kommersiella e-tjänster, som inte alla kan använda.

Vad är förklaringen till regeringens passivitet i frågan, och oppositionens tystnad? Är det för att man tror att vi svenskar ligger så bra till när det gäller IKT-användning? Men det är inte sant - det digitala utanförskapet är lika stort i Sverige som i många andra EU-länder. Det är äldre, arbetslösa, lågutbildade, invandrare och funktionshindrade som står utanför informationssamhället även i Sverige.

Vi skulle behöva ett IKT-lyft i Sverige, ett nytt kunskapslyft, för att ge alla människor kunskap och tillgång till internet - och här skulle svenska folkbibliotek kunna spela en viktig roll! När kommer svenska politiker att få upp ögonen för det?

Läs mina kommentarer om s-partiets bibliotekspolitik på Niclas Lindbergs blogg

Biblioteken och krisen

Läser ett intressant debattinlägg i Helsingfors Dagblad av biblioteksföreningens Niclas Lindberg med rubriken "Biblioteken kan ta Sverige ur krisen". Han argumentar för att folkbiblioteken, öppna för alla, behövs för att överbrygga sociala klyftor i samhället; klyftor som riskerar att öka i krisens språk. Men frågan är om biblioteken är till för alla idag? I artikeln refereras också till en undersökning som gjorts av SOM-institutet som visar på att det är de högutbildade som använder bibliotekens mest. Endast 36 procent av de lågutbildade anger att de har besökt biblioteket det senaste året (mot 70 procent av de högutbildade)! När det gäller internetanvändning och tillgång till elektronisk information är siffran 95 procent för högutbildade, men endast 52 procent för lågutbildade. Det innebär att närmare häften av de lågutbildade står utanför informationssamhället.

Vad gör då biblioteken för att nå ut till de grupper som idag inte besöker biblioteket? Hur ska vi bli ett bibliotek för alla? Hur ska vi använda våra resurser för att nå ut till dem som inte använder bibliotekets tjänster idag? Jag tycker att det är hög tid att vi börjar diskutera dessa frågor. Det är dags att vi tar vårt samhällsuppdrag på allvar, att vara till "för alla", annars riskerar folkbiblioteken att bli ett elitistiskt projekt; ett reservat för dem som kan ta för sig, men som alla, även lågutbildade och låginkomsttagare, måste vara med och betala till.